Från ett jobb som fysioterapeut i hemstaden Manchester till rollen som systemutvecklare på BnearIT och en ny vardag i byn Niemisel. Hur hamnade hon egentligen här? Lär känna Clara Boothby!
Hon växte upp strax utanför Manchester i England och var tjejen som älskade skolan, att lära sig nya saker och att idrotta.
– Jag tyckte mycket om matte och naturvetenskap och höll på med olika typer av sporter, framför allt med friidrott, säger hon.
Med tiden studerade Clara till fysioterapeut vilket hon jobbade som i tre år innan hon, tillsammans med sin pojkvän Dan, beslöt sig för att göra en livsomvälvande förändring.
– Jag kom till insikten att jag inte tyckte det var speciellt roligt att jobba som fysioterapeut och landade i att jag behövde en paus. Så istället började jag och Dan att titta på olika alternativ världen över, vi hade egentligen bara två krav, vi ville vara någonstans där det fanns snö – och hundar.
Plötsligt var den bara där. Framtiden. På datorn hade en hemsida för ett hundspannsföretag i Niemisel dykt upp, och för Clara och Dan var det inget snack om saken.
– Vi pratade med paret som hade den här kenneln och de var så trevliga att vi bestämde oss för att köra. De behövde volontärer under vintersäsongen och planen var att vi skulle vara här i tre månader och hjälpa till med hundarna och dagsturerna för turisterna. Vi visste ingenting om norra Sverige men så fort vi kom hit var det magiskt. Det var verkligen som en dröm. Jag har upplevt skidsemestrar som liten men den här var något helt annat.
När pandemin svepte in över världen hade Clara och Dan två alternativ – åka tillbaka till England och leva ett liv i lockdown, eller stanna i Niemisel.
– De som vi jobbade för erbjöd oss att stanna och fortsätta hjälpa till med andra sysslor under vår och sommar, som att se efter kycklingarna och getterna. Vi behövde inte fundera länge, klart vi ville stanna.
En ny plan
Vid den här tidpunkten hade tankarna på att jobba som fysioterapeut bleknat helt och hållet. 27-åringen hade fått en annan idé.
– Jag bestämde mig för att lära mig att programmera. Jag visste inte mycket om det men en kompis uppmuntrade mig så jag bestämde mig för att testa. Jag gick några online-kurser och fastnade direkt. Problemlösningar, alla utmaningar, det var verkligen jätteroligt. Jag älskar att lära mig nya saker och har lärt mig att det är okej att jag inte kan allt från början. Det gäller att vara öppen för att saker är svårt men att man lär sig. Det var frustrerande till en början och jag kände att jag aldrig skulle kunna jobba med det här, men ju mer jag programmerade desto mer började saker falla på plats.
Det var när Clara under en period var tillbaka i Manchester som hon plötsligt fick ett mejl från paret de lärt känna i Niemisel. Ett hus var till salu i byn.
– Det kändes för bra för att vara sant. Det är en underbar plats, vi har fantastiska grannar och så mycket frihet! Så vi bestämde oss för att slå till, även om det kändes helt galet. Tempot här är mycket lugnare än i Manchester. Ingen verkar stressad och här på landet ser alla efter varandra och hjälps åt. Vi trivs verkligen och ångrar oss inte en sekund.
Efter en tid av jobbsökande och en lång process med arbetstillstånd dök BnearIT upp och Clara intervjuades och utförde ett programmeringstest.
– Jag gillade BnearIT direkt. De verkade ha fötterna på jorden och brydde sig inte om att jag inte hade en lång utbildning i bagaget. För dem var det viktigaste att jag hade passionen och viljan att lära mig. Jag var rädd att jag skulle göra dåligt ifrån mig på testet och blev så glad när jag blev uppringd med beskedet att jag hade klarat det väldigt bra, det var en lättnad. Jag känner mig väldigt väl omhändertagen av gänget på BnearIT.
Rofyllt i skogarna
Sedan några månader tillbaka är Clara med andra ord systemutvecklare på BnearIT och hon tar sig in till Luleå tre dagar i veckan. Flexibiliteten passar henne bra då hon kan jobba hemma och samtidigt vara sällskap åt hundarna. För det var inte bara som volontär på hundspannsföretaget som Clara engagerade sig i dem fyrbenta vännerna. Två av dem blev till sist Clara och Dans nya familjemedlemmar och flickorna av rasen Alaskan Huskies har en hel del spring i benen.
– Jag hade aldrig provat på hundspann innan vi kom hit. Nu har vi en egen släde och när jag jobbar hemifrån brukar jag dra ut en halvtimme på lunchen, på helgerna blir det längre sträckor. Det är en skön paus mentalt och ingen tur är den andra lik. Det är väldigt högljutt till en början, när hundarna vet vad som väntar, men så fort vi drar iväg blir det bara rofyllt, det är underbart.
Förutom det brukar Clara springa, baka, klättra, tälta och pyssla med olika husprojekt. Och träna på svenskan förstås.
– Jag tycker om att spendera mycket tid utomhus men jag ser också fram emot att börja läsa svenska på SFI, jag står på väntelistan. Men några svenskalektioner har jag tagit och jag försöker läsa lite svenska nyheter samt att folk på jobbet pratar svenska med mig. Jag förstår en hel del men kan inte prata så mycket än.
Med allt du tagit dig för tvekar vi inte en sekund på att du pratar flytande svenska inom kort. Varmt välkommen till BnearIT Clara!
