Han har två stora passioner i livet. Att programmera och att bygga lego. Områden som enligt systemutvecklaren Daniel Nilsson liknar varandra mer än man tror.
– Det handlar om att vara kreativ, säger han.
År 1979 föds Daniel Nilsson i Umeå men familjen packar väskan och flyttar till Luleå när han är ett år gammal. Här växer sakta men säkert ett intresse fram för att skruva isär det som kommer i hans väg.
– Det var tv-apparater och annat. Jag har alltid velat veta hur allt tekniskt fungerar. Köper jag en ny tv idag kanske jag inte skruvar sönder den men jag vill fortfarande förstå hur tekniken fungerar.
Ja, intresset höll i sig. Med en pappa i databranschen lärde sig Daniel att programmera redan som ung och att han skulle gå i samma fotspår som sin far var inget konstigt.
– Nej jag har aldrig velat jobba med något annat. Att det skulle bli något som har med teknik och datorer att göra har jag alltid vetat.
På gymnasiet läste han Naturvetenskapsprogrammet med teknisk inriktning och därefter väntade Luleå tekniska universitet och utbildning till civilingenjör i datateknik.
– Samma vecka som jag redovisade mitt examensarbete började jag på BnearIT.
Det är nu 15 år sedan och Daniel är, förutom vissa delägare, den som varit anställd näst längst tid i företaget.
– Jag trivs väldigt bra. Jag tycker om att det är nya utmaningar hela tiden. Det känns inte som att jag varit på samma jobb i 15 år i och med att man som konsult hela tiden lär sig nya saker. Det skulle vara långtråkigt att göra samma sak hela tiden. Jag är en person som drivs av att jag utvecklas. I den bransch vi är i kan man egentligen inte bli fullärd, den här världen går nästan framåt snabbare än vad man hinner med, säger han.
Kreativitet i centrum
Daniel är systemutvecklare med en krydda av systemarkitekt då och då.
– Som senior utvecklare breddar man sig på det sättet och arkitektbiten handlar mer om att dra upp riktlinjer och beskriva information i diagram och specifikationer med mera. Det är roligt men personligen är det programmering jag går igång på. Det är kreativt, där får jag bygga någonting.
Och bygga, det gillar han. Så länge Daniel kan minnas har tekniklego alltid funnits hemma och han menar att hans två intressen liknar varandra ur flera perspektiv.
– Oavsett om det gäller lego eller programmering så handlar det om att man tar små bitar av någonting som var för sig inte är så speciella, men tillsammans blir det en meningsfull helhet vilket är fantastiskt roligt. Det går att likna vid ett författarskap också. Det är ju egentligen bara ord, men tillsammans går det att bygga en hel historia. Samma sak gäller för programmering och lego, det är byggstenar som kräver en viss kreativitet för att de ska passa ihop. Det är lite av konstform faktiskt, säger han.
Tålamod och passion
Sedan en månad tillbaka är Daniel konsult på Saab och när han inte programmerar eller bygger lego uppskattar han fjällvandring, krispiga turer på långfärdsskridskor och att spela curling vilket han gör i div 1 norra. Men det är de små bitarna i livet som har en extra speciell plats i hans hjärta. Den största byggsatsen han har hemma just nu stavas Millennium Falcon – 13 kilo tung och bestående av 7 541 bitar är det en pjäs han lagt mycket tid och tålamod på.
– Den här pysslade jag med en timme per kväll i en månad ungefär. Jag vill dra ut på det då det är resan, byggandet, som är det roliga. Det blir lite tomt när det är klart och den bara står och samlar damm. Jag bygger nån byggsats varje år. Det behöver inte alltid vara en ny, jag kan också plocka isär en gammal och bygga ihop den igen. Jag gillar fortfarande att plocka isär saker, jag kan nästan glömma bort tiden när jag håller på, skrattar han.
Att Daniels lag vann legotävlingen på BnearITs galakväll där temat var just Lego Masters, kanske inte var så konstigt.
– Det var en laginsats! Vi byggde en regnbågsbro och en Tesla, säger han som om det vore den mest självklara sak i världen.
